ett annat jävla inlägg
skickar iväg ett disorientat inlägg, vilket är mer än vad jag gjort de senaste månaderna, så vi börjar från början (vilket egentligen bara leder in oss på nyckelord); Nyår (huvudrubrik): åkte med hjärtesyster till hlmst på läger, det vart upplysande, intressant och en aning berusande. Hjärtsyster blev anklagad för att ha djävulen i sig, vi fick byta rum eftersom att vi bodde utan lov i det rum vi först valde. Vi knöt nya kontakter och hjärtesyster förvirrade gamla kontakter. Vi smög ut mitt i natten, gick på stan, såg fyrverkerier och önskade inför det nya året när vi såg rislyktan stiga. Vi blev kallade för lesbiska. Jag köpte en sjal. Jag och hjärtesyster hittade oss själva´i andra, så som vi var 07. Vi mötte (vad som senare skulle bli) en vän när vi duschade. Jag skämde ut mig otåliga ggr, då bland annat en gång mina byxor sprack. Vi blev arga, uppfyllda, spralliga, trötta, frusna och förkylda; så som ett läger ska vara.
(ny huvurubrik) Efter nyåret så dröjde det inte länge tills skolan var igång igen, med det sömnlösa nätter och stress. Mitt fokus ligger på skolan och jag sitter och överväger nya tåg att hoppa på, då jag känner mig en aning utbränd, urladdad liksom. Jag och keith, i vårt kära band Flash of Remains, har bestämt oss för att starta ett eget singer and songwriter "band" vid sidan av vårt band, spelning kommer på det i feb! Vi i Flash of Remains letar dock både nya lokaler och namn för fullt :)
Första snön gör vintern ännu mer dryg eftersom att den kom så sent och jag som blev lurad till tidigare vår kan ju inget annat göra än att längta = Sommar, sommar, sommar - som en och en annan inbiten svenne.
julefrid
julafton igår och jag känner mig helt salig av julefrid. Julskivan som spelades in när jag var tio har spelats på repeat praktsiskt taget hela helgen, mot min vilja of course. Vi har slavat för julen och det lönade sig i slutändan med köttbullar, skinka och rullsylta. Bror, sthlmsyster och syster stark har varit hemma hela helgen, vi blir som barnrumpor när vi träffas. Över det stora hela är jag nöjd med julen, den har varit fin trots att det inte har varit någon snö, men den fina stämningen hemma har gjort att saknaden av snö inte har varit alltför stor.
Slutligen vill jag tacka för alla fina julhälsningar, har inte kunnat svara på grund utav att jag inte har haft några pengar på mobilen..
thnx for this year :)
maskin
som en levande maskin; andas, äter, sover, gör allt enligt ett schema som hänger på väggen. Man är en slav för sitt eget liv, en jävla slav. Målen jag satt upp har gjort mig motiverad, ja, men inte tillräckligt för att fylla ett helt rum. Begraver mig i fin musik och dagdrömmar, gör ingenting förhastat. Maskinen får skylla sig själv för att den följer reglerna, ingen har bett den att agera slav för sina innersta ambitioner. Så vad fan klagar den på?
Det nya året närmar sig, det året då vi alla kommer att dö, tydligen.
Så vad har jag åstakommit?
Jag begraver mig ännu längre ner. Ner i marken. Ska fan aldrig komma upp.
Jävla störande vinter/höst.
Ingen sol, ingen värme som omsluter en.. inte ens någon fin glittrande snö.
Det bara blåser, regnar; grått, grått, grått.
Julen känns lika mysig och efterlängtad som en b-film av dolph lundgren.
ska med ottis till england i sommar, då ska jag starta maskinen.
so lonely
helgen har spenderats med en kär bror där jag har lärt mig väldigt mycket och där vi har knytit våra band, återigen. vi har apat oss till the police och det är nästan tragiskt hur mycket man känner igen sig i deras, ibland, självömkande texter. Ikväll ska hjärtesyster ha modeshow med sin skola, vilket jag självklart ska dit och heja, woop! har även satt upp mina mål för det kvarstående året och 2012, motivationen är på topp, yes!
walking on the moon
sitter i skolan med bästa gurkan. vi har simmat 1 h och nu sitter vi fräscha och nysminkade i biblioteket, vi äger hela världen idag. Kaxigheten från gurkan strömmar över till mig och vi skrattar. Dagen d präglas av notlära-läxa, ajajaj, ska ringa saknade hjärtesyster när jag kommer hem och fråga sthlmsyster hur det gick på jobbintervjun. Jag och gurkan ska skriva ihop, ojoj, jag är taggad, äntligen kommer alla osammanhängande ord i huvudet till meningar och de kan faktiskt leda till någonting bra mitt i all kaos, stress och frustration.
Idag är i alla fall en bra dag, så njut av den därute!
Jag skriker med till the police och går faktiskt på månen, min alldeles egna måne.
http://www.youtube.com/watch?v=zPwMdZOlPo8&ob=av2etack
sammanfattning
skön vecka med svåra beslut för Flash of remains, vi tar nya tag, kommer igen och satsar på utveckling och förnyat engagemang och motivation. Vill slänga iväg en hälsning till mina kära bandmedlemmar, jag älskar er, skönt att ni, som jag, inte bara vill ge upp. Nu kämpar vi tills fingrarna blöder!
estetkonserten vart ett stort misslyckande, med massa tabbar och borttappade ord, trots det så lyckades vi vända på fiaskot och allt förvandlades till en show. rock n roll, sa läraren och gav oss högsta betyg.
Hjärtesyster och hennes prins kom inte, fastän att vi försökte muta biljettsäljaren vid ingången.
Synd, med dem hade kvällen varit fulländad.
Resten av helgen bjöd på spa, det var behövligt för själen och skönt att träffa sthlmsyster igen.
Första advent bjöd (som ni alla vet) på storm, vilket innebar en osäker resa, då vi kunde känna hur hela bussen nästan blåste bort, all credit till chauffören som fick hem oss i säkerhet.
Men veckorna har inte bara varit inspirerande och avkopplande sen jag skrev sist.
Något hemskt inträffade i huset intill vårat; vi förlorade en granne, en vän, en trygghet..
chocken var total för alla, men man kämpar på, är där för våra vänner, håller dem i handen, lyssnar och försöker ge dem en trygghet som är såpass behövlig när något sånt här händer.
Slutligen vill jag säga till mina grannar, som genom åren har blivit en del av min familj, jag älskar er och kommer alltid att finnas där för er, är bara ett stenkast bort.
Värna om det ni har därute!
tack.
woopwoop!
upp över öronen, ner på halsen, genom huvudet, mellan tårna, mina tankar får inte vara ifred. Efter helgens äventyr med hjärtesyster, ny blogg, nya kort, nya minnen så ligger allt fokus återigen på skolan. ännu en vecka som präglas av prov och inlämningar, allt ska vara klart innan estetveckan. Estetveckan kommer att präglas utav, för min del, musik, musik, konsert, musik, konsert, övning, övning, övning. Ser fram emot konserterna, dock är jag en aning nervig eftersom låten inte riktigt sitter där den ska... Idag gör jag mitt första inlägg i min och hjärtesysters blogg, lesbianerna.bloggplatsen.se, excited!
..det gjorde jag inte alls..
och jag som skulle impa, HA, är så jävla stressad så att kreativiteten ligger på noll..
i helgen ska jag vara vild och vacker, supa, knulla och leva som en rockstar...
synd att det aldrig kommer att hända.
U2 fyller rummet - past, present, future.
höstlov och krossade drömmar
hej, lr vad säger man?
Höstlov och krossade drömmar, då jag är den som krossar andras likväl mina egna med min negativa energi och min tillfälliga "bitterfitta" attityd, förlåt för det. Inatt flyger skovännen till ohio och igår vart jag hos henne då till och med pendeln visade min negativa energi, jag tröstade mig själv med glass. Hm, upptäckte precis att två av mina käraste ska till usa, fuckers, jag vill också. Hösten upplever jag hitills vara betydligt tråkigare än den förra fastän att den förra hösten vart nästintill kaotisk och sjuk. Det händer inte så mycket, jag började denna hösten likadant som den förra, med pencellin och jag undrar vad för sorts sjukdom jag kommer att inleda hösten med nästa år. Fokuset har varit på skolan och på att hitta jobb (något som jag inte lyckats så bra med, som med allt annat) så jag har inte riktigt tänkt på eller hunnit stanna och njuta, än. Hjärtesyster är uppe bland molnen med sin nya prins och önskar nog inget hellre än att jag ska flyga upp till henne då hon tjatar om november som något slags lyckopiller som kommer att inträffa. Jag önskar att jag vore lika övertygad. Höstlovet kommer att präglas av födelsedagar då både pappa, bror och min gamla vän fyller år, mycket tårta för mig. Hoppas på ett besök till göteborg också då jag längtar efter att inhandla mer skit för pengar jag inte ens har.
ps för tillfället präglas musiken av black keys och feist.
enjoy.
audition och sjukdomar
auditionen i måndags (igår) gick åt h och besvikelsen över att inte komma med kom över mig som en våg som sedan följdes av hat åt mig själv. Nej jag tillåter inga misstag, inte när det gäller något jag kan. Idag fick jag i alla fall ett svar till varför det kan ha gått så dåligt som det gick. Pappa har fått diskbrock så när han skulle åka och hämta sina tabletter, så åkte jag in för att kolla min förkylning (som jag haft i över 2 veckor nu) och mina öron. Jag har en början till lunginflammation och lätt öroninflammation i båda öronen, pencellinkur nästa! Dagen har ändå varit mysig då jag och pappa har varit hemma och tyckt synd om oss själva tillsammans.
Så jag tillägnar en låt till honom, hans låt, vår låt, creedence.
Bomullsfälten där hemma
stress
det är fredag igen. turism. 4 timmar i ett kallt gammalt datarum, utan datorer då allas nya mac präglar rummet och min lånade hpdata från 2004 står kallt på bordet framför. Ingen frukost imorse och jag är hungrig som en varg men inte sugen på någonting. Det finns inget som faller mig i smaken, allt smakar bara trögt slem och brustna hjärtan. En till uppgift att göra och skolan börjar framstå som ett människoslukande monster som tar våra liv och skjutsar ut oss med stirriga ögon, stressfinnar och prestationsångest. När jag kommer hem, sådär kvart över fem på kvällen så vill man lägga sin ömma kropp i ett bad, koppla av, slå på musik och låta allt falla ner i ett hav av glömska. Innan ett lov är detta dock omöjligt, vill påminna mig själv och upplysa alla andra om att nästa vecka så har jag inlämning i engelska (mån), prov i kulturhistoria(tors), prov i turism(fre) och prov i idrott(mån), inlämning i notlära av ackordfärgningar(tis), inlämning i ensemblen av formskiss(tis), gitarrläxa och sångläxa tills på onsdag, audition av musikal på måndag, sen kommer en veckas lov och det ska spenderas genom att läsa ut två böcker, skriva bokrecension och göra turistarbetet. Hur ska man hinna med umgänge, fester, bandet, ssu? Hur har jag tänkt mig med musikalen? Stressen lämnar kala fläckar på huvudet och egentligen borde jag vara hemma. Förkylningen är på sin topp av berget och får mig att koppla bort allt vad koncentration heter och det var bara igår jag senast hade feber. Fast jag hinner inte vara sjuk, inte nu, inte i år. jävla skitdag, jag hatar turism.
höst 2011
Ett café i Sverige, kallt och oskyldigt en oktoberdag som denna. Vinden slår mot rutorna men det regnar i alla fall inte. Hösten har kommit nu och det är med sorg som jag vinkar farväl till sommaren. Hösten känns som en ny början, tills man inser att det aldrig är det. Kläderna i garberoben färgas gula, oranga, röda och bruna och över en natt går alla runt med mössa och halsduk. Dem gröna löven som präglade träden har fallit, bytt färg och nu trampar man på dem ute på gatan. Det blåser utanför och inuti blåser det, som en storm av förväntningar. Förväntningar på att denna hösten kommer att bli annorlunda från den förra, med äventyr, kärlek och perfektion. Tankarna nedslås dock av verkligheten då detta kalla café i oktober avspeglar läget ganska väl. Men min optismism måste vägra att nedslås, för jag är den enda som kan göra denna hösten till vad den kommer att bli.
Skrivandet i fokus. (OBS texten har INGET att göra med mig!)
Hands on my body, hands on my chest.
Feeling my heart jumping out of it's nest.
Dancing in a flame, next day I'm ashamed
Call me up and hang up again.
Regrets the morning after makes me insane.
I took your hand, I don't even know who you are.
You took me to the bathroom and begged for me in your car.
Falling down into a black hole, next day leave's me all alone.
Makeup on my face, mirror mirror on the wall, I'm a disgrace.
Tears on the dancefloor shuts up the flame.
Regrets the morning after makes me insane.
I took your hand, I don't even know who you are.
You took me to the bathroom and begged for me in your car.
I'm not a woman, not quite yet.
Yesterday you made me a woman and it was warm and wet,
that I do regret, I do regret.
You asked for my name and I told a lie.
I'm only seventeen but tonight that age come to die.
I asked for your age but you told me you where shy.
Only afterwards I got to know that you where thirtyfive.
I took your hand, I don't even know who you are.
You took me to the bathroom and begged for me in your car.
7/10-2011
Uppdatering av ett fruset liv
längesen nu, livet har kommit ifatt bloggen och ikväll kommer systersthlm hem till oss, äntligen.
Mycket har hänt fast samtidigt så har allt stått still, som en frusen tid.
Skolan tar upp mestadels av min tid och jag har fått stressymtom av skolsköterskan. Att jag ens har funnit tid att sitta här med ett äpple och skriva inlägg är jag chockerad över. Besvikelsen kom över mig som en våg när jag fick reda på att jag inte heller denna helgen får träffa min bror, men telefonsamtalet i tisdags gjorde det lättare, vi pratade gamla minnen och jag insåg att dem faktiskt är gamla och brorsan skrattade i luren. "Gamla" x-vänner har dykt upp i ett andra sammanhang och det känns som att denna hösten är ett slags repeat av den förra, samtidigt vet jag att det inte är så, någonting har förändrats och det är jag. "Nya" vänner håller på att bli gamla och jag hänger inte med i den utvecklingen. Jag är taskig, elak och jag skrattar någon i ansiktet, men det ska ändras. Igårkväll fattade jag tag om pennan och pappret och skrev ut allt som legat som en tryckvåg på mina axlar, det var första gången jag skrev sen i somras. Någonting seriöst det vill säga. Jag har hjärtesyster att tacka för så mycket, min energi, min tro, min glädje. I måndags, när repningen blev inställd, satt vi på hennes trägolv med tända ljus och med ett brev till jesus i handen, som vi senare eldade upp (hennes idé, som alltid). jag vet hur detta låter, men det var faktiskt skönt och när röken nådde taket släckte vi elden innan hennes mamma skulle ropa och skrika på oss nerifrån trapporna. Hon har förändrats, hjärtesyster, drastiskt, jag tror hon inser det. Men hon är fortfarande min fisk, hon har inte ändrat riktning, hon tog bara en genväg och jag är inte långt bort. Ibland undrar jag när mitt liv ska börja, mitt äventyr, men när jag nu återberättar så forstår jag att lever, konstigt nog och jag inser att tiden kanske inte har frusit, då det faktiskt har hänt en hel del. OCH jag funderar på att söka till skolmusikalen..
ps, jag har fått en ny mobil, tack pappa, ska betala tillbaka vartenda öre!
Födelsedagsbarnet
Onsdag, en dag som jag förknippar med fisk, då det nästan alltid serveras fisk i skolan på onsdagar. Idag är det dock ingen vanlig fisk-dag, det är alexandras dag. Första gången jag träffade dig så fick jag för mig att du skulle vara kaxig, dock ingen besserwisser, men att du kanske ville vara det. Jag älskar när jag har fel och det visade sig att du skulle bli en underbar överraskning i mitt liv. Vi har inte känt varandra länge, alls, men du har allaredan blivit en nära vän. Du och jag = äventyr, för när vi umgås så händer alltid något galet, vilt, underbart, konstigt, katastrofiskt och oväntat och jag hoppas att det är så din dag har varit. I helgen blir det till att fira, förvänta er inget annat och då ska hela staden färgas rosa. Grattis, kära du.
Väntan med pannkakor.
Dagen D innebar tur, även om jag var nervös och hade ont i magen imorse. Skolan gick som en dans på rosor, tack vare hjärtesyster. Jag tog hennes råd och jag kan känna hur tron växer starkare, något som känns väldigt underligt då jag är så van vid att inte tro alls och då tro även anses tabu. Skönt att för en gång skull känna hur självförtroendet växte i ryggen och då jag gick rakryggad och stark genom skolkorridoren, som ett riktigt lejon. Att ens få ha en sådan dag är ovanligt nog, sen kanske jag bara inbillade mig den där blicken..
Väl hemma så lovade jag att hämta min systerson på dagis, detta visade sig bara vara ett nöje då han var på gott humör och ropade på mig från köket, man smälter lite inombords och inser att man faktiskt måste betyda en hel del för den lille krabaten och hur mycket han egentligen betyder för en själv. Förutom detta så går huvudet fortfarande i högvarv, så mycket som behöver göras men ack ingen tid till det alls, som vanligt. Förvirringen tjuter, gormar, skriker och sjunger på hjälp men jag kan inte hjälpa den, inte alls. Läget känns hjälplöst och jag trycker in razorlights filosofi i huvudet ”Who needs love?” (anyway), å andra sidan hör jag the black keys mjukt sjunga ”You’re the one I adore”.
(Jag ber så mycket om ursäkt för att jag alltid drar parareller till musik, men det är det enda sättet jag vet hur jag ska kunna förklara vad som försiggår i mitt huvud just nu, HA, jag sitter här och inbillar mig att ni ens vill veta vad som försiggår i mitt knäppa huvud.) Samtidigt så krävs det att jag väntar och är tålmodig. Frågan är bara hur, då saknaden efter bror gör det svårt att vara tålmodig och egentligen vill jag bara sätta mig ner och tjuta, som när jag var liten. Ändå så måste jag lita på hjärtesyster då hon säger att hösten kommer bli likt tusen strålande solar underbar, men just nu känns hösten mer som en storm både utomhus och inuti, än som en solskensdag.
http://www.youtube.com/watch?v=jAv703lEiQM
who needs love
http://www.youtube.com/watch?v=BiaZ-1g3XV4
You're the one I adore
